Wat Na Phra That, lokalt känt som "Wat Ta Khu," är inte bara en helig plats utan också ett viktigt historiskt och arkitektoniskt centrum för Pak Thong Chai-distriktet i Nakhon Ratchasima. Templet grundades omkring 2330 BE (1787 CE) under den tidiga Rattanakosin-perioden av en grupp Lao-migranter som flyttade från Vientiane och bosatte sig i Korat-området. Denna specifika historia resulterade i templets fascinerande blandning av centrala thailändska, Lao och lokala arkitektoniska stilar.

Den Phra That Chedi som ligger framför huvud-Ubosot (ordinationshallen) ger templet sitt namn, "Na Phra That" (framför stupan). Dess form är inte typisk för centrala thailändska stupor, vilket visar tydliga influenser från Lanna och Isan (Nordöstra Thailand) konst, vilket gör det till ett unikt landmärke och samhällets andliga hjärta.

Den Gamla Ubosot är den viktigaste strukturen och representerar en övergångstid i thailändskt hantverk. Dess grund är byggd i den distinkta "Tok Thong Samphao"-stilen (bokstavligen "hängande båtmagar"), där basen kröks inåt som skrovet på ett kinesiskt skräpfartyg. Denna stil var populär från sena Ayutthaya till tidiga Rattanakosin-perioden och tros ha förbättrat strukturell stabilitet och minskat effekten av skakningar. Det är anmärkningsvärt att Ubosots takkonstruktion saknar den traditionella chofa, bai raka och hang hong (finialer och dekorativa element), i linje med "Kungliga preferenser" (Phra Ratcha Niyom) stil som gynnades under kung Rama III:s regeringstid, som betonade enkla, funktionella konstruktioner (ofta påverkade av kinesisk och lokal Lao-estetik) för kostnadseffektivitet och hållbarhet.

Inuti den Gamla Ubosot finns några av de mest intakta och vackra muralmålningarna i provinsen. Dessa muralmålningar, målade främst med jordpigment på alla fyra väggarna ovanför fönsterkarmarna, skildrar centrala buddhistiska berättelser, inklusive Jataka-berättelserna (särskilt Vessantara Jataka) och scener från Buddhas liv. Det sanna historiska värdet ligger dock i den sömlösa integrationen av lokalt liv och kultur. Muralmålningarna erbjuder en levande ögonblicksbild av det lokala Korat-Lao-folkets klädsel, yrken, tidsfördriv och sociala förhållanden under den tidiga Rattanakosin-eran. De har också phra bot (målade tygbanderoller av Buddha), som visar de detaljerade och känsliga målningsteknikerna från eran.

Den Ho Trai Klang Nam (Tripitaka Hall på vattnet) är ett annat mästerverk som återspeglar förfädernas visdom. Denna klassiska thailändska träkonstruktion står på styltor i en liten damm. Huvudsyftet med att bygga den över vatten var att skydda de ovärderliga palmbladsmanuskripten av Tripitaka (buddhistisk kanon) från termiter, myror och andra insekter — en genialisk bit av klimat- och skadedjursbekämpning. Även om byggnaden strukturellt är ett hus i central thailändsk stil, visar några av de intrikata träsniderierna influenser från Isan folkkonst. Även om det inte längre aktivt lagrar de antika skrifterna, har hallen noggrant restaurerats och fungerar nu som ett litet museum som visar templets antika artefakter, vilket gör att besökare kan studera hantverket från tidigare generationer.

• Privat bil: Från Highway No. 304 (Korat-Kabin Buri), när du når Pak Thong Chai District, kommer det att finnas en högersväng in på Highway No. 2236. Kör rakt fram i cirka 4 km. Templet kommer att ligga på höger sida.

• Avsätt 1-2 timmar för att noggrant utforska de antika ruinerna och muralmålningarna i den gamla kyrkan.

• För att besöka den gamla kyrkan kan du behöva kontakta eller begära tillstånd från munkarna som ansvarar för templet, eftersom det ibland är stängt för bevarandeändamål.

• Templets atmosfär är lugn och fridfull, vilket gör det till en idealisk plats för pilgrimsfärd och konsthistoriestudier.

Inträdesavgifter:

• Ingen inträdesavgift (Gratis inträde)

Öppettider:

• Öppet dagligen från 7:00 till 18:00 (vanligtvis under templets öppettider).